Fredagen hade jag tagit flex, dels för att jag fick en tid hos vetten för att kolla upp det mina träningskamrater tyckte var en oren gång hos Bizzie.

Vetten hon klämde, kände, drog och vi fick springa där ute men hon kunde inte märka något konstigt alls.

Fanns ingen smärtpåverkan någonstans, så hon tyckte i nuläget inte det behövdes någon röntgen.

Då jag själv inte alls kunnat se ngn oren gång så valde jag att följa vettens råd, men jag tog och bokade en tid hos deras sjukgymnast så att hon kan känna igenom Bizzies muskler så det inte är ngn liten knuta eller så som kanske orsakar den lite orena gången.

Fredagsmiddag körde vi upp till syrran med en avstickare till Ullared  .

Traska runt där nån timme och fyllde kundvagnen, precis lagom med folk så ingen trängel överhuvudtaget och då kan man ju strosa på.

Efter det besöket så drog vi vidare till syrran och god middag väntade   och sen lite annat gott att trycka i sig i soffan framför dumburken.

Fredag blev till lördag och då var det dags att dra till skogs för att göra ytterligare ett försök i lägre  .

De har ju härliga marker där uppe och när vi ändå är där så...och inget löp hade startat så kan man ju passa på.

Upptaget var lungt och fint och sen drog fröken på. Brötigt som attan, markägaren hade tydligen bestämt sig för att börja avverka i skogen och det märktes  . Gällde att ha koll på var fötterna placerades samtidigt som man skulle hänga på i tempot och se så hon spårade.

Efter en liten skogsvägsövergång så stod hon minsann med en pinne i munnen. Yes, vi är rätt!

PLötsligt var det en del av skogen där vi , ja jag då...hoppade på grästuvor för att inte bli helt våt om kängorna, och snart en ny pinne att stoppa i fickan.

Vinkel och strax efter över ett dike,haha och sen skogsväg för att komma in i härlig mjuk skog. Nån pinne till hittades sen plötsligt tappade hon spåret  . Som hon slet det lilla livet, och jag kan ju säga att jag själv var lika lost, och visste varken från vilket håll vi kommit eller åt vilket håll vi kunde tänkas gå så vi yrade runt där ett bra tag och jag insåg ju att tiden den gick....

Efter ett bra tag så såg på henne att hon inte hade ngn koll alls på var spåret tagit vägen, så då beslutade jag mig för att ta mig mot vägen och bryta.

PÅ väg mot vägen så såg jag mina upptagssnitslar och valde då att gå lite till vänster istället och efter en liten bit så poff tog hon spåret och strax efter stod hon vid slutpinnen  .

Tidsmässigt så hade vi överskridit maxtiden med 2 minuter  , kändes surt med tanke på hur hon slitit i spåret.

5+ slut hade vi med oss hem så det hade ju gått....

När hon örlade runt i förvirringen så satte hon sig även och pinkade lite på två ställen... och mkt riktigt löpet kom senare på dagen....

Jaja det blev en skogstur istället med de bägge innan jag körde åter till syrran

På kvällen sen firades Tindra och även då god amt och dryck!

Hemfärd rätt tidigt på söndagen för Roger skulle med kunder på fotboll så jag fick hjälpa Natta att städa lite och då fick B något lite byggsök till livs  .

Annars var det en lugn söndagskväll. Ja Bizzie, jag och en klicker tog oss ut till gröningen för att få till positionen alltmer, krypet och framförgåendet.

Gick in efter en stund med ett stort leende  .

Ha det!

 

Nina

15 april 2013 08:44

Better safe than sorry och hellre träningskompisar som säger vad de ser än struntar i det. Skönt iaf att det inte verkar vara nåt alarmerande :). Surt med tiden men kanske tur i oturen, tänk om hon hade blivit doftälva på riktigt på appellplanen *hatobjekt nr 1*. Bra kämpat att hitta rätt :)! //Kramkram

http://www.palmstrand.se

Susanne Leijon

15 april 2013 10:06

Tycker det är kanon att man reagerar och säger ifrån så man får kollat;).
Inget alarmerande än så länge, får väl se om sjukgymnasten hittar en anledning...
Visst var det surt med tiden när hon kämpat så

 

Mariana

15 april 2013 09:52

Vilken duktig pärla att hitta spåret igen! Synd på tiden! Men det fixar ni nästa gång :) Jag blir lost bara av att läsa att ni blir lost, spår ÄR inte min grej ;) Skönt att inget hittades hos vetten <3 // Kramis

Susanne Leijon

15 april 2013 10:02

Haha jo, vi sprang väl på det s.a.s, men hon blev lyllig att hitta slutpinnen;).
Ang spåret håller jag med dig...inte din grej;))). Mkt bättre med rapporten!
So far so good med vet.besöket:) Kramis

 

Sabina

15 april 2013 13:07

Skönt att veterinären inte hittade något på Bizzie! Muskelknutor kan ju ge rätt stela muskler, men det är ju lätt att åtgärda (fråga en som haft några stycken). Det spåret lätt ju inte allt för kul (jag hade haft paniik när jag insåg att inte ens doggien hade koll) ;-)

// Kramar

http://schaferbus.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

                                      IDAG FYLLER VÄRLDENS BÄSTA, TOSSIGASTE SKRULLA-REDA 9 ÅR   .       ...

är väl rätt lagom att träna hund   .   Revingemark för gruppen och vi började dagen med plats med skott och budis. Platsen är inga som helst problem, hon ligger kanon hela tiden,   Budisen, där har hon vid ett tillfälle sprungit till skytte...

Shit vad det är kul att träna med Bizzie.   I tisdags körde jag ut för att rasta de bägge, men la även ett spår till B och under tiden så fick de bägge varsitt uppletande. Rutan blev på en kulle så det var ju lite kul att ´se hur de jobbade. ...

Och det handlar naturligtvis om hundträning  .   Lördagen först då var hela fm och halva efm upptagen med diverse måsten, men sen efm drog jag iväg till Sturup för att rasta de bägge, men vafanken...blev att jag först huttade ut varsitt litet spå...

Och det handlar om Bizzie och hennes korgarbete i skyddet  .   Bita, Släppa och Bevaka det har grundats rejält med damen och vi har fått klura lite på att få till rätt attityd redan från början men jag/vi, skyddsgänget   tror/ känner att NU ligge...